.

Ja igår var det dags för en andra vårdplanering då kommunen skulle vara med för funderingar och ansökning om boendestöd och även öppenvården för att jag ska ha samtalkontakt där när jag skrivs ut. Och för att jag ska byta ut tidigare vårdkontakt då den inte fungerar, personkemin stämmer inte.

Jag har tyckt varje gång att dessa tillställningar är oerhört jobbiga, dels för det är så många med och så många frågor och jag vet knappt svaren själv ännu. Skönt nog skötte läkaren, psykologen som jag talat med här på avdelningen och en sjuksköterska det mesta av talandet vilket var oerhört skönt. Men ibland önskar jag att jag vågade stå på mig mer och även prata inför främmande folk men det är svårt, speciellt i fall som detta. 

 

Från öppenvården var dem två som kom, en samordnare och sen min blivande samtalskontakt, men det kändes inge bra. Allt var så oklart från deras sida, hon som jag ska ha kontakt var ny på öppenvården och var äldre. Jag bad om en yngre då jag känner att det är lättare för mig med någon närmare min ålder. Så det känns lite som jag kastas ut bland vargarna igen.. Det som jag såg som var positivt iaf var att hon hade steg 1 utb för kbt, så det känns som jag kan ge henne en chans iaf, alla är väl värda en chans iaf. Men ska träffa henne tillsammans med psykologen här som jag känner otrolig mycket förtroende för, så det känns skönt.

 

Vi talade även om hur det såg ut för mig med vården här på avdelningen och som det ser ut nu blir jag kvar till slutet på oktober, vilket känns sådär. Jag var inställd på att få åka hem denna eller nästa vecka. Men jag får försöka vända det till något positivt  och ta varje dag som den kommer, förhoppningsvis kanske dem släpper mig ändå om en vecka..