.

Nu är det klart, minst en månads sjukskrivning när jag väl kommer ut härifrån, känns förödande samtidigt som det känns otroligt bra att kunna ta det lugnt en period innan man går tillbaka till allting. Låta allting landa, få tillbaka all min glädje och styrka och verkligen känna att allting är tipptopp. 

 

Jag kan säga att jag saknar min vardag, samtidigt som jag hatar det liv jag levde och har frågat mig själv många gånger under dessa veckor varför jag väntade så länge, varför sökte jag  inte hjälp tidigare. 

 

Nu utsatte jag inte bara mig själv för lidande utan även dem som står mig närmast. Att berätta för alla nu att jag faktiskt tänkte ta mitt liv, att jag stod vid bron. Att jag ringde min allra bästa vän och sa hejdå. Nej jag ska klara av denna kamp, det tog mig en vecka att acceptera vården här och nu ska jag fortsätta min resa.

 

Jag tänker bli starkare än någonsin, jag vart krossad, nu ska jag läka det som krossades och dem kommer aldrig kunna krossa mig igen.