.

Igår var det dags för årets sista tävling,, denna säsong har vi  bara varit med för skojs skull för att lära oss mer om detta då vi både är helt nya inom detta. Och första säsongen har inte gått annat än bra för mig och min fantastiska hund! Vi har plockat med oss lite priser hem också som varit ren bonus för våran del. Men som sagt igår var det sista tävlingen och jag kan inte vara annat än nöjd med honom som skrapade ihop 150/200p. Räckte dock inte till placering men vad gör det när han avslutar med personbästa? :D

 

För övrigt har helgen varit en stor kamp för mig, gårdagen hade aldrig gått om jag inte haft sällskap av en väldigt nära vän till mig som alltid ställer upp för mig, oavsett vad. Fick permission över natten i fredags och jag tyckte det skulle bli jätte skönt att få vara själv med min hund i lägenheten, men det vart allt annat än bra. Jag är tacksam att jag hade hunden med mig annars har det säkerligen spårat helt.

 

Ångesten hade jag med mig redan från avdelningen på fredagen och ju mer klockan tickade så steg ångesten. Kom hem och tog en promenad med hunden och det hjälpte att skaka av lite grann av all ångest som jag hade. Vid 21 hade det gått för långt och övervägde länge men valde sedan att ringa avdelningen att berätta och höra om tips och råd om hur jag skulle fortsätta om jag ens skulle vara kvar hemma själv.

 

Pratade med dem flera gånger under kvällen tills jag tillslut kunde somna och sov några timmar, men vaknade flera gånger och var orolig. Det märktes tydligt på min hund att jag inte mådde bra, han lämnade inte min sida på hela kvällen utan låg i soffan (där vi somnade) med halva sin kropp över mig och sökte hela uppmärksamhet som det avledde mig från att göra något dumt.

 

Fortsättningsvis på lördagen var det jobbigt, jag kunde avleda många timmar när vi var på tävlingen (mycket tack vare min kompis) och  jag hade människor runtomkring mig som höll mig uppmärksam på annat. Men ibland kom det ju fram folk, kramade om mig och frågade hur jag mådde och det svider alltid i mig för jag vet inte vad jag ska svara, tycker det är svårt att veta om man ska lägga på ett pokerface och bara köra eller faktiskt ge dem ett uppriktigt svar.. Igår vart en blandad dag med både uppriktiga svar om att jag faktiskt inte mådde bra och svar som att det rullar på.

 

Efter tävlingen åkte jag och lämnade av hund och kompis och styrde sedan mot avdelningen, trött, ledsen och förtvivlad efter detta "misslyckandet" med måendet. Spelade Bingo Lotto en stund på kvällen för att avleda mycket ångest och spelade spel med andra patienter och personal. Igår var det faktiskt skönt att vara på plats på avdelningen och veta att man hade folk runt omkring sig även om jag ville vara själv.

 

Känns som att idag är en dag med blandade känslor, dels över helgen och över mitt mående överlag. Jag vill ju inget än att vara glad och kunna skratta och le och bekymra mig över vardagliga problem som att man inte tvättat på länge eller måste ta itu med disken, än att fundera över om man vill vara kvar i livet.

Det var nog allt som jag fixar att dela med mig av nu, hörs senare! :)