.

Det har snart gått 1år och 2månader sedan jag vart inlagd första gången för proffesionel hjälp på säters sjukhus, då jag inte längre klarade av vardagen som den var efter all skit som jag varit med och utsatt för i mitt liv. Alla olika prövningar som jag haft i livet har helt enkelt varit för tufft för mig och till slut orkade jag inte mer, jag ville avsluta livet. Det har varit otroligt tuffa månader både på hemmaplan och på dem olika avdelningarna jag varit på. Det har aldrig fått vara nog utan det är så många punkter som finns att ta upp vad som hänt under tidens gång under dessa fyra år som jag mått dåligt.

 

Men som sagt snart har fjorton månader gått sen jag vart inlagd första gången och under dessa fjorton månader så har jag varit inlagd ca åttamånader totalt, med längsta inläggning på tolv veckor i sträck. Jag har helt enkelt inte klarat av livet hemma, knappt heller på avdelningen då ångesten och skammen i kroppen efter det jag varit med om varit så stark. Så stark att jag många gånger inte kunnat sätta ord på vad jag riktigt känner.

Först i början när jag var inlagd skämdes jag över att vara där jag är idag, inlagd på säter. Vad skulle alla tycka, tänka och tro om mig? Att jag var helt galen? Antagligen, men vad spelade det för roll? Jag var här (är här) för att få hjälp att överleva varje dag som kommer i stort sett, eller det har varit så under dem första perioderna jag har varit här. Jag har behövt hjälp dygnet runt för att kunna svagt stå på egna ben, men det har varit och är en lång väg och gå och om alla bara visste om hur många gånger jag halkat tillbaka i den onda spiralen igen men självskador och suicidförsök. 

 

Första inläggningen var även den kortaste av dem fyra inläggningar som varit och den varade i två veckor, vilket som då kändes som en oerhört lång tid. I efterhand tror jag att det var alldeles för kort tid för att det skulle bli riktigt bra från början, två månader senare var jag tillbaka igen efter en överdos på hemma plan.

Jag kommer skriva mer om alla inläggningar i sig steg för steg i separata inlägg.

 

kram Pillan