.

För tre år sedan vart jag utsatt för det som inte får hända, är nog klassat som det värsta som en kvinna kan bli utsatt för? Jag vart våldtagen. 

Idag är jag under medicinering för posttraumatisk stress, depression och utbränd, det gör att bilderna suddas ut. Jag är oerhört lättad över att bilderna försvinner, detta önskar jag inte ens min värsta fiende. 

För tre år sedan då, det var en fantastiskt underbar dag tillsammans med en då kär vän. Vi var på festligheter, jag var nykter och min kompis drack någon öl. Vi begav oss från en fest till en annan för hon ville träffa några killkompisar,  två stycken. Vi träffade på dess killar plus ett gäng till grabbar. Jag minns inte längre hur många dem var totalt. Vi hade en riktigt rolig kväll, men det slog över till att bli min livs mardröm. 

- JAG minns att jag kommentarer till min kompis att jag är så glad som har henne, hon log tillbaka och sa att hon aldrig stått så nära en tjejkompis som mig. 

"Att skriva dethär tar mina krafter, det är oerhört svårt och tårarna rinner. Jag vet att skiten måste ut. Men det ekar bara i mitt huvud, jag valde inte detta."

Min kompis gick iväg med några av killarna minns inte utav vilken anledning, jag satt kvar med några av dem. Det roliga försvann och det vart väldigt obehagligt..

Jag reste mig upp och tänkte gå därifrån men då.. 

Jag kom ingenstans,  dem förgrep sig på mig.. Min kompis såg allting som sagt men gjorde inget åt detta.  Mer än såhär orkar jag inte gå in på detta, det svider än att hon svek mig.  

Ang. Min kompis, hon stöttade mig i två veckor sen vände hon sig mot mig och påstod att jag inte vart våldtagen, att jag valde detta..

Jag kommer ALDRIG att acceptera det jag vart utsatt för, men jag jobbar för mitt liv, jobbar för att en dag acceptera det liv jag har, skaka av mig detta och resa mig upp starkare än någonsin....

Detta är min kamp ur mörkret!